Naturligtvis - till kommentar - Höstlängtan
Tunn is
Jag stod på tunn is
Våga inte ta ett steg
Hela livet var en kris
Alla titta bort och teg
Jag hade inget att försaka
Jag svepte kappan efter vinden
vände om och gick tillbaka
En tår rann nerför kinden
Du korsa mina spår
Tog min hand
Du sa kom vi går
jag vill knyta våra band
Du la ditt hjärta i min hand
allt var vackert allt brann
Genom timglaset rann sand
äntligen kände jag mig hel och sann
Du gav mig kraft
Du gav mig mod
Du gav mig sånt
som jag förstod
Ingen is är längre för tunn
Jag vet vad jag har
Jag känner djupet i min brunn
Jag räknar minuter, timmar och dar
Det finns ingen annan väg att gå
Jag vill aldrig mera dit
Där drömmarna är grå
Och regnbågen svart och vit
Jag vill aldrig mera dit
Nu ser jag nyanserna på en himmel som är blå
Vinden blåser genom mitt hår
Jag känner hjärtat slå
Drömmarna är inte dom samma som igår
Nu gör jag det jag känner är rätt
och jag gör det på mitt sätt
Hasse Arvidsson
Kommentarer
Postat av: ingela
tack
Postat av: Vän
Tack för stor tröstrik poesi!
Postat av: Anonym
Dina dikter är mycket berörande. Tack för den tröst o insikt din poesi ger.
Ha det gott !
Postat av: Mia
Kommentar till ovan inlägg. Glömde skriva mitt namn.
Ha det gott igen. / Mia
Trackback