Jag väntar.
Jag väntar.
En spänd kedja av minnen
håller dig fast i sorgen.
Du har vant dig.
blundar, ler och förtränger.
Ditt leende förtrollar världen.
Men inte dig själv.
Älskar ditt leende.
Men tar hellre emot din sorg.
Du stampar, sliter och drar.
Men står kvar på samma plats.
Du,
bara du
vet vilken väg du måste gå
och vart den leder.
Jag väntar.
Hasse Arvidsson / November 2011
Kommentarer
Postat av: kalle johansson fb
åååh så bra... tack min vän
Postat av: Hasse Arvidsson
Tack Kalle.
Postat av: Mona
Tack. Jättebra, den dikten säger precis vad jag känner.
Trackback
