Hasse Arvidsson
Jag väntar.

Jag väntar.

 

 

En spänd kedja av minnen

håller dig fast i sorgen.

 

Du har vant dig.

blundar, ler och förtränger.

 

Ditt leende förtrollar världen.

Men inte dig själv.

 

Älskar ditt leende.

Men tar hellre emot din sorg.

 

Du stampar, sliter och drar.

Men står kvar på samma plats.

 

Du,

bara du

vet vilken väg du måste gå

och vart den leder.

 

Jag väntar.

 

 

 

Hasse Arvidsson / November 2011