Naturligtvis - till kommentar - Höstlängtan


Tunn is

Jag stod på tunn is
Våga inte ta ett steg
Hela livet var en kris
Alla titta bort och teg

Jag hade inget att försaka
Jag svepte kappan efter vinden
vände om och gick tillbaka
En tår rann nerför kinden

Du korsa mina spår
Tog min hand
Du sa kom vi går
jag vill knyta våra band

Du la ditt hjärta i min hand
allt var vackert allt brann
Genom timglaset rann sand
äntligen kände jag mig hel och sann

Du gav mig kraft
Du gav mig mod
Du gav mig sånt
som jag förstod

Ingen is är längre för tunn
Jag vet vad jag har
Jag känner djupet i min brunn
Jag räknar minuter, timmar och dar


Det finns ingen annan väg att gå
Jag vill aldrig mera dit
Där drömmarna är grå
Och regnbågen svart och vit

Jag vill aldrig mera dit

Nu ser jag nyanserna på en himmel som är blå
Vinden blåser genom mitt hår
Jag känner hjärtat slå
Drömmarna är inte dom samma som igår

Nu gör jag det jag känner är rätt
och jag gör det på mitt sätt

                                                              Hasse Arvidsson

Kommentarer
Postat av: ingela

tack

2008-09-17 @ 22:37:32
Postat av: Vän

Tack för stor tröstrik poesi!

2008-09-18 @ 19:15:07
Postat av: Anonym

Dina dikter är mycket berörande. Tack för den tröst o insikt din poesi ger.

Ha det gott !

2008-09-18 @ 22:05:44
Postat av: Mia

Kommentar till ovan inlägg. Glömde skriva mitt namn.

Ha det gott igen. / Mia

2008-09-18 @ 22:07:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0