”Ambulansen kom med blåljusen på”- Örebro torsdag 12 februari 2009.
Foto:Hasse Arvidsson
Hej.
Ägnat stor del av dagen åt tjejen som blivit misshandlad.
Lyssna, lyssna, lyssna.
Samtal
Varsamt
Fundera
Ett steg i taget.
Trygghet.
Tillit.
Kärlek.
Under dagen ringer en mamma.
”Hon ligger i sängen med uppspärrade ögon och får inte fram ett ljud. HJÄLP mig
"Vad har hon tagit"
"Var vänder man sig"
"Vad ska jag göra"
"Snälla kan du komma hit"
En tjej ringer och gråter.
Hon har vaknat upp på IVA efter en överdos och vet inte vad som hänt.
Rädsla
Förtvivlan
Gråt
Ångest
Hat
På kvällen är det grupp som vanligt på torsdagar.
Bra och positiv grupp.
Känns hoppfullt.
Efter gruppen ringer en kille som varit med alldeles efter överdosen.
”Det var så djävla äckligt.”
”Jag var tvärsäker på att hon var död.”
”Har aldrig sett en död människa förut”
”Hon var alldeles blå.”
”Har inte sovit sedan dess”
”Ambulansen kom med blåljusen på”
I morgon blir det en bra dag.
Sköt om dig och håll fast vid dina drömmar.
Kärlek och respekt.
Hasse Arvidsson
Kommentarer
Postat av: gunilla
gråter med dig som jag vet vilken smärta,o rädsla du formodligen känner,,, ett par timmar är borta,,,tänk till nu nästa gång hinner du inte hoppa av tåget,,min son hamna i nangialija,r.i.p thomas berg 83-03.
Postat av: Mia
Känner stor förtvivlan när jag läser detta. Vilen smärta, vilken sorg.
Tycker alla, samhället, vården, ja alla, måste ge dessa människor hjälp o stöd att ta tillbaka sina liv.
Vad kan jag som medmänniska göra? Vet inte, men jag vet att jag kan visa kärlek o respekt o inte fördömma människor.
Kram till alla som behöver det.
Trackback
